Minnen Drömmar Framtiden

Ja, det är väl det enda man hinner nuför tiden! Skolan går bra, det är en bra utbildning och jag lär mig mycket, men det tar mycket tid och energi, man är aldrig ledig. Det är alltid ett arbete eller liknande som ska in! Jag har nyligen haft tenta,på neonatologi och fick veta häromdan att jag klarat den!Jippi! Men, jag har ingen motivation att plugga, min hjärna har tagit sommarlov. Just nu hade det varit skönt om jag läst denna utbildning på helfart, då hade jag varit klar om typ 1 månad, men eftersom jag läser på halvfart så har jag lika lång tid kvar! Men tänker man efter så har dessa två terminer gått fort! För en månad sedan var vi i Mora på Moracupen.Samuels första brottningscup!Det var en super mysig helg tillsammans med härliga klubbkompisar och deras föräldrar!Vi bodde i små mysiga stugor.På lördag kväll var vi ut och åt allihopa,mycket trevligt!Vi kom ner på fre,invägning,sen var det tävling för Samuels del på lördagen,2 matcher. Tyvärr förlorade han båda dem,men han kämpade

Jahapp,nu har hälften av semestern gått,bara 2 veckor kvar. Har gått fort,dessa 2 veckor.Vi har inte gjort så mycket,min första semestervecka jobbade fortfarande Micke så den här veckan är första tillsammans. Just nu är vi hos syster i Gävle,mysigt!Vi kom i ons och vi åker hem idag.Igår var vi på Furuvik,väldigt uppskattat hos alla! Nästa vecka ska Samuel på studsmatteläger,på freemovr. Så då passar jag och Micke på att greja lite inför att Miranda fyller 2 år,för då är Micke borta,han åker till Polen,Krakow,på tävling  (spartan race,googla=) Sen kommer hösten...Samuel börjar skolan....så även JAG!Jag kom in på barnsjuksköterska!Den är på halvfart,distansutb men går från Sundsvall...under 2 år. Jag fick även Ast-tjänst  ( akademisk speciallisttjänstgöring) typ som ST för läkare,vilket innebär att jag får behålla min grundlön samt ska jag jobba 50 %.Vi var bara 2 st som fått denna tjänst,vi är bara från min avd 4 st som sökt och kommit in...så jag är glad! https://www.vardforbundet.

Vissa dagar saknar jag dig mer,idag har det varit en sån dag (5/6). Jag tänker mycket på att du aldrig får träffa dina barnbarn. Tänk vilken morfar du skulle ha varit! Du hade busat med barnen,låtit dem vara med när du grejade i garaget tagit med dem och fiskat. Du hade älskat dina barnbarn! Tiden läker inga sår,man lär sig att leva med såret. Det har jag gjort,men ibland går såret upp och blöder lite extra,så är det bara. Jag tänker ofta på dig pappa,på vad du skulle ha gjort och vad du skulle ha sagt. Vilka råd du skulle ge. På hur glad du skulle bli över att jag äntligen har det jobb jag vill ha,att jag sökt vidareutbildning till hösten och hur jag lever mitt liv. Du skulle absolut ha tankar och funderingar på val jag gör,men så är det att vara förälder. Du skulle hjälpa oss att fixa med huset,vilket mamma ofta säger " tänk om Bengt levt,vad han skulle kunna ha hjälpt er med huset". Ibland blir jag arg på henne när hon säger så,för du finns inte här att hjälpa oss,men jag

Det var längesen jag skrev nåt.Livet rullar på i hög hastighet. Miranda trivs bra på dagis,vilket jag visste att hon skulle komma att göra. Nu när man lämnar är hon oftast ganska lugn,kommer bara tårar ibland. Får hon sitta hos en fröken när man går så vinkar hon hejdå även fast det kommer nån tår.Känns mycket bättre! Den tjejen,hon är en mycket bestämd liten dam som vet vad hon vill och med ett humör utan dess like!Och ja nu vet jag hur man tänker..."Undra vem hon brås på, haha " ja helt klart har hon temperament som sin mor,det har båda barnen fast på olika sätt.Miranda blir så förbaskat arg.Som idag,hon blev arg över nåt jag inte ens fattar varför hon blev arg över,tror inte hon vet det själv heller...hon skrek och grinade i typ 20 min!Samuel han blir ju fort ledsen/arg men det går över fort,där är han lik mig. Men Miranda är även otroligt glad och mysig.Och vill ha koll på vart vi är.Samuel har ju aldrig haft koll på vart vi är 🤣... Samuel har varit och hälsat på på s

Usch vad jobbigt det är!Miranda började grina redan då vi kom innanför dörren  på dagis idag!Och inte hjälpte det att hon var trött heller!Blev värre när fröken tog henne och jag skulle gå!Då storgrinade hon!Men jag väntade vid dörren nån sekund och hörde redan på den lilla stunden att hon lugnade ner sig,så det gör att det ändå känns lite bättre!Jag har sagt till en av fröknarna att jag kommer ringa såhär i början och höra hur det gått tills hon är mer trygg...och även jag (mer trygg).Men det gör så ont i hjärtat!Att måsta lämna det bästa man har som dessutom är ledsen!Det är lättare att lämna Samuel för han springer iväg och leker direkt,man hinner knappt säga hejdå!Och så har han varit sen han började på dagis,då var det nästan så en annan blev ledsen för att han INTE blev ledsen...haha!Men jag vet att det kommer bli bättre,bara hon blir van! Efter årsskiftet kommer jag gå ner i tid,vilket känns bra,så slipper dem vara så mycket på dagis.Jag är för dagis,dem lär sig mycket och dem

Nu har jag börjat nytt jobb,på barnkliniken,avd 44. Eller jag började inskolningen den 15/8 och den tog slut för några veckor sen. Det känns så roligt!Jag trivs som fisken i vattnet! Det är ett utvecklande jobb och det är inte en dag som är den andra lik! Och kollegorna,vilka fina människor! Alla, och då menar jag verkligen alla (läkare,ssk,usk) är så otroligt duktiga på att ge beröm och alla tar så väl hand om en,man känner sig verkligen välkommen. Så,jag jobbar alltså heltid nu,Micke är hemma med Miranda. Men hon började inskolningen på dagis igår,vilket hade gått bra. Dock fick hon vara hemma idag då Micke tyckte hon verkade väldigt trött, han fick till och med väcka henne  imorse! Nu till en annan sak,varför ska man få så dåligt samvete över att barnen ska börja/gå upp i tid på dagis?Varför får jag så fruktansvärt dåligt samvete?Varför?Jag vet ju att dem kommer ha det bra där men det känns jätte jobbigt!Framförallt att Miranda ska börja på dagis.Jag tycker hon är så liten än...me